Hungriga kronhjortar…
I morse var jag ute med Bonne’n för att utfodra kronhjortarna i hägnet. Bonne’n är lite ofärdig nu efter ett mindre kirurgiskt ingrepp och var inte riktigt i stånd att hantera en ensilagebal.
När vi närmade oss hägnet med balen förstod hjortarna att det var mat på gång och började trängas intill grinden. Beväpnad med en hink kraftfoder fick jag bege mig in bland dem för att locka iväg flocken till foderplatsen för att sen kunna öppna grinden så att Bonne’n kunde köra in traktorn och balen.
Hälften av hjortarna i hägnet är lite halvtama och det var dessa som nu trängdes kring mig för att komma åt kraftfodret i hinken. Helt tama är de ju förstås inte utan de höll sig på ungefär 1-2 meters avstånd. Det är dock ganska nära i alla fall när man är omgiven av ett 10-tal djur.
När väl kraftfodret var utspritt var det inga problem att öppna grinden och placera ut balen. Hjortar är bra fina djur. Nästan så man blir lite sugen på att skaffa sig några stycken själv.
Bjud mig på en kaffe
En förklaring…
Nu var det ett tag sen jag skrev något här och jag tänkte nu försöka berätta en del av anledningen till detta.
Under de senaste månaderna har livet här i skogarna inte varit det bästa för undertecknad. Det har varit stora slitningar i äktenskapet och den ekonomiska situationen har varit under all kritik. Detta har i sin tur lett till att jag mått otroligt dåligt periodvis och knappt orkat kliva upp en del dagar.
I går flyttade frun ut och åkte hem till sina föräldrar så nu var den perioden av mitt liv över. Kanske kommer saker och ting att bli bättre här framöver, men just nu vill jag mest gå och gräva ner mig i en snödriva eller liknande. Jag vet att en riktig man inte gnäller över sånt här så i det här avseendet är jag nog en kärring.
Allt känns så jävla meningslöst nu och det värsta med allt är väl att jag fortfarande älskar henne av hela mitt hjärta trotts det hon gjort mot mig. Hon slet helt enkelt ut mitt hjärta och rev det i bitar. Det kommer att dröja väldigt länge innan jag litar på en kvinna igen.
I sådana här lägen vet jag att det är vanligt att man går och gör dumma saker som man kanske ångrar efteråt, men jag har seriösa funderingar på att skaffa mig en ny tatuering. Denna skall placeras i nacken och bestå av texten “…never again…”.
Det är även nu man får veta vilka personer som är ens riktiga vänner. Jag kan aldrig i ord förklara hur mycket det har betytt för mig att ni finns där för mig. Ett stort tack till Masen, Bonne’n, PJCE, Syster och Torsken.
Bjud mig på en kaffe
Dan före dan…
Tja, vad ska man säga? I morgon är det julafton.. En gång i tiden betydde det något för mig, men nu känns det mer som att det kvittar.. Är så j*vla less på hur eller rättare sagt vad julen har blivit.. Nu handlar det endast om att köpa så mycket skit som möjligt.. Varför inte bara besöka sina nära och kära och i stället för att ge varandra en massa saker som vi oftast inte ens behöver, bara tillbringa kvällen tillsammans? Nej då, nu är det bara en mängd krav som bara SKA infrias.. Man SKA åka hem till sina föräldrar, oavsett hur långt det är, man SKA köpa julklappar till alla och envar, man SKA ha trevligt med folk man inte har sett sen förra julen och man SKA dessutom tycka att det är roligt?
Nu stämmer ju säkerligen detta inte in på alla, eller ens ett fåtal, men detta är hur jag uppfattar julen som den är i dag.
Mina barn är hos sin mor under julen i år och frun är hos sina föräldrar och jag önskar dem alla en riktigt trevlig jul!
Själv har jag i år vägrat att åka någonstans överhuvudtaget på jul.. Jag kommer i stället att knalla upp till mormor i morgon eftermiddag för en väldigt stillsam julafton, lite skinka, lite janson och bara helt enkelt umgås.
Nej, nog med negativitet.. Nu ska jag in och ställa i ordning grejorna.. Ska nämligen vaka räv i natt nere hos Bonne’n.. Som en liten julhälsning till er alla lägger jag in denna bild jag hittade på hamiltonfirearms.com. Kom i håg att jultomten vet vem som varit snäll och vem som inte varit det.. *grins*
Bjud mig på en kaffe
Äntligen fixat…
Äntligen har man fått ordning på sidan! Bildvisningarna fungerar som de ska nu till slut. Har lagt till ett bildgalleri där en mängd bilder kommer att ligga så fort jag har tid att ladda upp allt. För nuvarande får ni hålla till godo med de bilder jag redan hade liggandes på bloggen.
Även utseendet på galleriet kommer att fixas till under dagarna.
Bjud mig på en kaffe
Middag för en riktig man…
Jag och Konsult’n skulle slänga ihop lite middag igår men hade inte riktigt orken att göra något seriöst. Ute i frysen ligger dock lite mer än en halv älg så det var bara att plocka en valfri påse och slänga på spisen.
Resultatet ser ni på bilden nedan, ett kilo vitlöksspäckad älgstek med tillhörande grönsaker samt dijon senap. Redig mat för en redig karl helt enkelt.
Bjud mig på en kaffe
Jakt, ny bil och utställning…
Tiden går fort och det här med att sitta vid datorn blir ju inte alltid av så nu får ni återigen ett långt inlägg.
Vi kan väl börja med bockjakten förra helgen nere i Dalarna. Jag kom ner till Masen på fredagen och tillsammans åkte vi direkt ut till markerna för att rekognosera.
Markerna var ovanligt tomma på vilt, vi såg endast två bockar, men det skulle väl räcka till tänkte vi, vi är ju bara två personer.
Klockan 04.00 var vi på väg mot första platsen vi sett bock på kvällen innan, men tydligen var vi sent ute då det redan stod en bil parkerad där. Lite sura över detta åkte vi vidare till nästa plats. Jag släppte av Masen vid dennes pass och fortsatte sedan till ängen jag tänkt passa på.
Jag hade inte hunnit mer än kommit på plats innan jag hör ett skott eka i fjärran. Snabbt upp med mobilen för att kontrollera huruvida Masen haft tur eller inte. Det hade han inte haft, men det hade, visade det sig senare, den person som “tagit” vårat första pass haft.
Trots att jag inte sovit mer än totalt sex timmar under hela helgen lyckades jag inte ens se ett enda rådjur. Detta var nog den sämsta bockpremiären någonsin.
Resan ner blev betydligt bättre för frun som ställde ut sin hund i Rättvik under söndagen. Resultatet blev en 1:a, HP, BIR samt BIG reserv. Detta kan ni läsa mer om i hennes blogg Aphraels Blogg.
Måndagen fördrevs med att åka runt på bilfirmorna i Dalarna och leta efter en passande bil. Jag hade nämligen vid det här laget tröttnat ordentligt på min V70. I Borlänge hittade jag en lämplig bil och efter lite kohandlande med säljaren var jag nu stolt ägare till en svart Pajero Sport. Äntligen en riktig bil! Hög markfrigång och 4-hjulsdrift samt ordentligt med utrymme för hundar och utrustning.
Nu i helgen har jag varit ute på björnjakt. Tyvärr är ju Zacke lite för ung för att jaga björn än så länge så han fick stanna i bilen. Första dagen gick utan att hundarna fick upp någon nalle. Grannlaget däremot lyckades skjuta en liten hane redag på morgonen. Lördagen var lite mer intressant då man plötsligt får höra i radion: björnkontakt, pass på!. Då steg pulsen en hel del kan jag lova. Dessvärre vände björnen ett par hundra meter från mig och fortsatte åt fel håll och försvann ut från vårat område. Nåja, nästa år går jag med Zacke och då ska dom få.
Söndagen var vigd åt hundutställning. Nu var det dags för Zacke att trava runt i ringen. Jag hade inga större förhoppningar den här gången med tanke på att jag trots ganska mycket träning fortfarande inte lyckats få Zacke att trava som han ska. Gissa om jag blev förvånad när han i ringen rör sig utan anmärkningar och får omdömmet: rör sig med utmärkta rörelser. Det hela slutade med en 1:a, HP och en andra plats i konkuransen. Då hade Zacke en mycket nöjd och stolt husse kan jag säga.
Bjud mig på en kaffe
Hundar, ungar och hembryggt äppelvin…
Nåja, kanske inte exakt som titeln säger men detta inlägg kommer att handla om en del av ovanstående i alla fall. Det var ju ett tag sen det blev något skrivet här och den största anledningen till detta är väl dels att jag har mina två barn här i ett par veckor samt att jaktsäsongen nu har börjat.
Vad har jag/vi sysslat med under den här tiden då? Dagen efter att ungarna kommit hit åkte vi för att besöka Fäviken Game Fair, vilken förövrigt i år kunde stoltsera med ett publik rekord på över 30 000 besökare. Något som jag sett fram emot var att få provskjuta de grovkalibriga vapen de hade där, men när vi väl kom fram till skjutbanorna var där så extremt mycket folk att vi inte ens tog oss fram för att anmäla oss. De flesta som stod där var enbart där för att titta och skulle inte skjuta själva. Mycket dålig still att blockera för oss som faktiskt var beredda att betala för att få skjuta. På väggen utanför hade man satt upp en vapenkoffert där man skrivit hur mycket det kostade att skjuta de olika vapnen. Man hade även skjutit med vapnen på kofferten för att visa skillnaden mellan de olika kalibrarna. Detta fick nog en del av de intresserade att ångra sig och gå därifrån då priserna var ganska höga. Dessutom var en del av kulhålen väldigt imponerande, bla .585 Nyati.
Dagarna har sedan dess fördrivits bla med fiske, kontroll av mink och räv fällor, träning av hundarna samt naturligtvis en massa mystid. Det vill säga ungefär allt annat än att sitta inne vid datorn.
Var ut med Zacke i skogen härom dagen och testade den nya gps pejlen jag köpt. När vi gick efter en myrkant fick Zacke vind av något och drog i väg som en avlöning över ett hygge och in i en tätning på andra sidan. Strax därefter kom de första grova skallen, han hade hittat älg! Ett par skall och sen kom han springande tillbaka till mig. Sprängfylld av stolthet berömde jag hunden och skickade in honom i tätningen igen. Full fart in och började skalla återigen. Dessvärre gick det loss bara efter en minut och jag hörde älgen/älgarna braka iväg genom skogen i full fart. Zacke hängde på i ungefär 150-200 meter innan han avbröt och kom tillbaka till mig. Jag kan lova att det då var en husse som var extremt stolt över sin lilla pälsboll.
På jaktfronten har det väl inte gått så överdrivet bra. Har endast skjutit några fåglar sen sist. Minkarna lyser med sin frånvaro i fällorna och likadant med rävarna. Har dock placerat ut ytterligare två minkfällor för att få ett större täckningsområde kring sjön.
Det är ju inte som så att det på något sätt är lite räv, det är bara det att dom är svåra att få tag på. Har sett 3-4 stycken nu bara de senaste dagarna, senast i går kväll då det stod en liten valp och åt på fisken jag slängt ut åt fåglarna här ute på åkern. Dessvärre hann den undan medan jag sprang in efter bössan.
I kväll åker jag neröver landet till Rättvik för att gå på Siljan Game Fair under helgen. Nordens största älghundsmässa anordnas i samband med mässan och naturligtvis ska Zacke ställas där. Förhoppningsvis tycker dommarna att han är tillräckligt fin den här gången. Förra utställningen gick inte så bra och Zacke fick endast en 3:a då, mycket på grund av att han är lite sen i växten skulle jag tro.
Bjud mig på en kaffe
Midsommar i masland…
Dagen innan midsommarafton kom jag på att jag trots allt kunde acceptera Masens inbjudan att komma ner till dalarna. Jag hade tidigare tackat nej på grund av andra göromål här hemma, men nu fick jag en lucka som gjorde resan möjlig.
Att åka in till systembolaget på midsommarafton lät inte så lockande så jag slängde mig i bilen och åkte direkt efter att jag pratat med Masen på torsdag eftermiddag, men att åka in dagen innan var inte heller en så bra idé visade det sig snart. Efter att ha köat i nästan en halvtimme kom jag tillslut därifrån med mina inköp, och lovade mig själv dyrt och heligt att jag aldrig någonsin igen ska gå på systembolaget så nära inpå en storhelg igen.
Midsommarafton började som den brukar med regn, regn och lite mera regn. Jag hade tänkt att komma iväg redan vid 8-tiden så jag slapp stressa på vägen, men på något magiskt vis hade väckarklockan lyckats stänga av sig (eller något åt det hållet i alla fall). Det var bara att slänga in hundar och pilsner i bilen, pussa frun och dra iväg.
Jag hade verkligen fasat inför att köra hela vägen ner till dalarna på midsommarafton med tanke på den enorma anstormning av “noll-åttor” och annat löst folk som brukar flockas där vid denna storhelg, men dröm om min förvåning när trafiken är i stort sätt som den brukar vara hela vägen ner. Inte ens en enda farbror blå syntes till på vägen, och tur var väl det då jag som vanligt körde ungefär 30-40 km i timmen för fort hela vägen.
Efter en händelselös bilfärd var jag då till slut framme hos Masen på eftermiddagen. I samma ögonblick som bilen stängdes av fann jag mig sittandes med en iskall öl i handen och midsommarfirandet kunde börja på allvar. Kvällen fördrevs med grillning, ölhävande och allsång, precis som midsommar i dalarna ska vara.
Bjud mig på en kaffe
Åtelrapport…
Nu har det pissat ner från skyn i nästan en hel veckas tid här. Mindre roligt kan jag lova, det har blivit så att man mest hållit sig inne och stirrat på väggen i flera dagar.
Nu i kväll klarnade det dock upp och det ihållande trummandet mot taket upphörde. Ett perfekt läge för att ta sig upp till åteln och kontrollera ev besöks frekvens av mickel.
Alla smakbitar jag slängt ut var borta och en av groparna med gädda är till hälften uppgrävd. Doften på åtelplatsen har tilltagit rätt kraftigt och kan skönjas på ganska långt håll även av oss människor nu.
Det verkar rätt lovande inför rävsäsongen. Förmodligen har någon av traktens tikar redan visat sina valpar var de kan hitta föda och dessa kommer under vintern med största sannolikhet att besöka åtelplatsen i jakt på mat.
Har fortfarande 12 kg gädda liggande i frysen, och fortsätter vädret i samma stil som nu i kväll kommer jag hacka ner dessa 12 kg till små smakbitar och sprida dessa i en vid cirkel kring åtelplatsen under kommande dagar. Nu menar jag inte bara 10-15 meter runt platsen som brukligt är, utan snarare 100-200 meter runt. Detta är ett litet experiment jag funderat på en längre tid och nu är det dags att se om min teori stämmer eller inte.
Glömde kameran hemma för ovanlighetens skull så ni får hålla tillgodo med ett kort från Gäddtjärn.
Bjud mig på en kaffe
Kommentarer(2)






