Jag och Konsult’n anlade häromdagen det som ska bli min nya rävåtel. Som ni kommer ihåg så drabbades ju min gamla åtel av åkomman “kalhygge” och blev obrukbar.

Den nya åtelplatsen ligger närmare åkern där kojan kommer att stå. Jag tror på denna plats med tanke på hur mycket rävspår man kan se här varje vinter. Rävarna har helt klart ett stråk som går rakt över där jag nu la den nya åteln.

Efter att ha grävt och svettats en stund var det så dags att fylla på grundåteln. 15 kg kött från botten av frysen fick utgöra grunden och ett par kilo hackat i småbitar spreds sedan ut kring åtelplatsen. Så fort älgjakten är igång så kommer det inte att vara någon brist på åtelmaterial här direkt.

Efter ett väl utfört jobb bestämde vi oss för att ta en sväng upp till tjärn så terriern skulle få bada av sig värsta skiten hon dragit på sig i kring åteln.

När vi väl var uppe vid tjärnen och hunn fått bada av sig det värsta gick vi bort till den nya bäverhyddan för att se om det varit någon aktivitet sedan våren. Väl framme ser jag ett hål i myren som bävern gjort. Tittar ner i hålet och ser en lätt sluttande gång som går ett antal meter innan den försvinner ner i vattnet.

Nu hör ju till saken att jag försöker få terriern att gå i gryt så jag har någon användning för henne så jag ropar in henne och säger “ja ner och ta’n” varpå hon handlöst kastar sig ner i hålet och kryper i väg längs gången. Snart hörs ett jäkla liv där nere och jag försöker se vad som händer genom att sticka ner huvudet så långt det går i hålet. Dessvärre är hunn längst ner i gången så jag ser inte vad hon pysslar med. Sticker ner handen och får tillslut tag i nackskinnet på henne och drar upp hunn ur hålet. Med sig i ett fast grepp har hon en pinne som är minst dubbelt så lång som sig själv och tjock som hennes hals.

Nåja, hon gick ju ner i hålet helt självmant så det är ju en liten seger i alla fall. Ska ta med henne till ett av gryten här i byn nu i dagarna så får vi se vad som händer.

När det gäller åteln så var jag upp nu i kväll och satte upp en åtelkamera så vi får se vad som springer runt där och äter upp alla godsaker jag slänger ut. Kommer att lägga upp bilder här från kameran om den visar något intressant.

Kommentarer(0)

Solen sken så fint idag och snön hade sjunkit i hop så pass att det var läge att dra till skogs med hundarna. Finns egentligen inte så mycket mer att säga, alla som varit ute en sådan här dag vet precis hur underbart det kan vara. Satt faktiskt och solade och drack kaffe ett bra tag medan Ikaroz gjorde sitt bästa för att häva ihjäl Zacke.

Kände att nu är nog faktiskt våren på väg. Sitter bara och väntar på att isarna i alla små åar häromkring ska gå så bävern tittar upp, behöver lite nya bäverlår nu.

Kommentarer(1)

Skulle in med Zacke och få hans klor klippta i dag.. Det är nämligen så att den där lilla pälsbollen har någon form av allvarlig fobi för att klippa klorna så jag har slutat försöka själv för ett bra tag sen.. Sista gången jag försökte själv bet han både mig och ex frun blodiga.. Visst skulle jag kunna klippa klorna på honom med våld om jag ville, men det skulle krävas både munkorg och minst en kille till som höll i hunden då och det är något jag inte vill utsätta Zacke för. Risken är att han skulle förlora all respekt för mig om jag gjorde detta och det är inte så bra då mitt och hundens samspel är otroligt viktigt i skogen.

Nåja. Jag hittade ett ställe i stan för några månader sen där de klippte klorna på hundar och gick dit med Zacke. Det var ett h-vetes liv där inne när de satte igång men till slut så lyckades de väl få ner klorna till en bra längd och allt var frid och fröjd. När jag klev in där i dag tittade de på mig och Zacke och frågade “har inte du varit här förut med den där hunden?”. Jo då, svarade jag och såg personalens ansiktsuttryck mörkna ordentligt. “Är han likadan som sist du var här?” undrade hon. Tja, svarade jag, det lär han vara. “Han ser ju ut att ha blivit ganska mycket större nu” sa hon då och gick iväg till en av sina kollegor.

Efter en stunds viskande kommer båda fram till mig och försöker i svävande ordalag förklara att de tror inte att de klarar av att klippa Zacke nu. Det kryper väl fram tillslut att de orkar inte hålla honom tillräckligt länge för att hinna klippa alla tassar och då vill de inte klippa alls. Jaha, tack för det då svarar jag, vad ska jag göra nu då? Får rådet att ta honom till veterinären och låta dem söva hunden för att sen kunna klippa klorna. Tackar för mig och åker upp till djursjukhuset. Får där prisuppgift på vad det skulle kosta och håller nästan på att tuppa av.. 300:- för själva klippningen och FRÅN 500:- för sövning! Ja tack så mycket, hur i hela h-vete ska man ha råd med det en gång i månaden???

Om det är någon som har det gott ställt kan ni ju donera en slant här genom att klicka på länken “Bjud mig på en kaffe” nedan.

Kommentarer(1)

I dag var jag på eftersökskurs med Ikaroz. Vi träffades kl 09.00 för att lägga spåren. Ikaroz var den enda blandrasen i gänget som bestod av bla en tax och en Bayersk Viltspårhund.

När jag släpte ut Ikaroz ur bilen syntes det direkt på honom att han viste vad som var på gång, husse har ju inte på sig eftersöksväskan utan anledning.
Väl vid startpunkten satte jag Ikaroz och beordrade honom att stanna medan jag gick fram och gjorde en simulerad skottplatsundersökning.  På med sele och spårlina, ett kort kommando “sök”, och sen var det bara att hänga med. Det gick fort fram till “skottplatsen” men sen gick Ikaroz in i “search-mode” och började lugnt och systematiskt följa spåret.
Vid första vinkeln, där spåret har ett avbrott på 5-10 meter, stannade Ikaroz, tog en liten sväng runt, hittade spåret omgående och fortsatte som på räls. Jag hörde kursledaren bakom mig tala med en av de andra deltagarna och hörde honom säga “Så här ska det se ut. Perfekt takt, lugnt och metodiskt.”. Resten av spåret gick precis lika bra, samma lugna takt och inga avbrott. När vi kom fram till slutet av spåret och Ikaroz hittade klöven, tittade han upp på mig som att han ville säga: “men husse, du kan väl inte mena att detta var allt?”.

Det bör ju tilläggas att ingen av de andra hundarna var ens i närheten av Ikaroz klass när de spårade. Det berode nog till stor del på att det var väldigt mycket viltstörningar i området. Det fullkomligt kryllade av älg och rådjur. Hur som helst så kändes det väldigt bra att se hur mycket Ikaroz har utvecklats sen sist. Nu är han till hundra procent redo för älgjakten som börjar på måndag.

Jag kommer förmodligen inte att skriva särskillt mycket under nästa vecka, men det beror ju även på huruvida diana ler mot mig eller inte. Skitjakt på er!

Kommentarer(2)

I helgen var jag nere i dalarna och besökte Siljan Game Fair. Huvudsyftet med resan var dock inte själva mässan utan älghundsutställningen som hölls i anslutning till mässan.

Zacke skulle ställas och bedömas ungefär klockan tio så jag var på plats en timme innan, lagom för att få se Masen och hans hund Blackereds Rex gå upp i ringen. Rex skötte sig mycket bra tyckte jag men dommaren var ganska hård och det hela slutade med ett andra pris för honom.

Snart var det dags för mig och Zacke att gå upp i ringen tillsammans med 7 andra jämthundshanar och dess ägare. Den första svängen var som vanligt ganska snabbt överstökad och sen var det bara till att vänta på den enskilda bedömningen, något som oftast tar bra lång tid.
När det väl blev vår tur att gå upp själva i ringen hade Zacke sedan länge hunnit bli less på att sitta still och var yster som en ung hingst på vårbete. Han hade väldiga problem med att springa fint bredvid mig vilket förmodligen till största del var mitt fel eftersom jag inte tränat honom så mycket på det. Detta gjorde i alla fall tillslut att Zacke fick ett andra pris. Tror nästan att han hade kunnat få ett första pris om jag bara hade fått honom att trava fint.

Efter utställningen gick vi runt och tittade på mässan. Här fanns en hel del intressanta saker kan jag lova, men plånboken var ganska mager så det fick räcka med en vildsvinskebabb.

En annan rolig sak var att det fanns möjlighet att testa hunden på björn på mässan. Ett område hade hängnats in och där inne huserade en radiostyrd björn som hundarna skulle konfronteras med.
Jag hade inte tänkt att släppa Zacke mot någon björn förrän tidigast nästa sommar, men när jag såg hur han reagerade när vi stod och tittade på björnen som åkte omkring i hägnet bestämde jag mig för att han skulle få chansen redan nu.

Jag hann knappt få av kopplet på Zacke innan han började skälla mot björnen. Hela hunden var spänd som en fiolsträng och de tunga kraftiga skallen ekade över området. Den som styrde björnen kom fram till mig och frågade om hunden ställt många björnar och fick till svar: nej, det här är första gången han ser något liknande. Förvånad frågar björnoperatören: jaha, men han är väl ett par år gammal va?. Nja, svarar jag, han fyllde ett år förra månaden.
De som hade hand om björntestet var alla mycket imponerade av Zacke och hans kraftfulla skall. Behöver jag säga att Zacke då hade en mycket stolt husse? En liten rolig sak var att mitt under testet springer Zacke i väg en bit, sätter sig ner och tar en toalettpause mitt i allt i hopa för att sen springa tillbaka mot björnen och fortsätta skälla.

Om det är någon som är intresserad så kan ni se en film på hela testet på den här länken. Den är dock ganska stor (129mb) så jag rekommenderar att ni först sparar ner filen innan ni tittar på den.

I morgon åker jag ner till dalarna igen. Jag och Masen ska ut på bockjakt under helgen. Förhoppningsvis kommer det upp lite bilder på en lyckad helg här när jag kommer tillbaka.

Kommentarer(3)

I dag satte jag ut de första två minkfällorna kring det misstänkta minkfästet nere vid sjön. En av fällorna, en Ihjäl slagfälla, placerades direkt under bryggan. Den andra, en vanlig levande fångstfälla, sattes ut en bit därifrån efter sjökanten.
Ska bli intressant att gå och kontrollera dem i morgon, har man tur sitter det redan en ungmink i någon av fällorna. Det är ju som sagt de unga minkarna som går i fällorna nu på sommaren / hösten. De är för nyfikna för sitt eget bästa. Återkommer i morgon med uppdateringar angående eventuella minkfångster.

Var även upp till tjärnen med hundarna i dag mellan regnskurarna. De måste ju få röra på sig oavsett väder. Det verkade dock som att de fullständigt struntade i ösregnet utan hoppade glatt i vattnet och släpade upp den stora 2-tum-4 plankan jag kastade i.
Mindre glada miner blev det hemma sen när tre blöta hundar tycker att de allihopa ska upp och ligga i soffan, men det är ju sådant man får ta när man har hundar.

Kommentarer(1)

Ingen i norrland klarar sig väl utan hund? Hunden ser till att jaktdagen blir lyckad och värmer dina fötter under kalla vinternätter. (Att han sen även tuggar sönder det mesta i huset och drägglar ner resten har inte med saken att göra.) Här presenterar jag i alla fall hundarna i detta hushåll.

Först kommer Ikaroz som är vår äldsta hund med sina 3 år. Han är en Schabrador (schäfer / labrador). Varför vi skaffade en blandras kommer jag aldrig att förstå. Vilka enorma problem vi har haft med denna hund. Han har varit väldigt nära en enkel biljett till veterinären ett flertal gånger. Det var först strax innan jul förra året som Ikaroz tillslut blev vuxen och lugnade ner sig. Därefter har träningen verkligen fungerat och han är nu en väldigt lydig kille.
Förutom att vara sällskapshund har Ikaroz även en annan mycket viktig funktion att fylla hos oss. Han är nämligen en tränad eftersökshund, vilket kan vara oumbärligt ibland även utanför ordinarie jaktsäsong.

Nästa hund är min blivande älgdräpare Zacke. Denna lilla pälsboll till Jämthund har hunnit bli nästan 11 månader nu och är mer vild än tam. Det är jättekul med hanhundar i puberteten jag lovar. Från att ha varit jätteduktig och lyssnat på husse har han gått till raka motsatsen på bara någon månad, men det går väl över har jag fått höra.
Zacke har visat mycket stort intresse för både älgspår och själva älgen. Förra veckan såg jag en älg en bit från vägen när jag var ute och åkte. Stannade snabbt, plockade ut hunden och började gå efter vägen mot älgen. När vi kommit till den plats vi sett älgen på kliver denna ut på vägen ungefär 30 meter ifrån oss och börjar lunka över. Zacke ser älgen och blir helt vild, håller nästan på att slita armen av mig. Sen bar det av över stock och sten, bara att hålla i och hänga på. Behöver jag nämna att jag ser fram emot älgjakten i år?

Nu är det ju som så att frun här i huset skulle ha en ny hund och hittade då en Australian Kelpie. Detta lilla yrväder heter Aphrael och blir 12 veckor nu. En Australian Kelpie är i grund och botten en vallhund men används här i Sverige mest i olika bruksgrenar som agility, sök, lydnad osv.
Hon må vara liten, men det väger hon upp med ett helsikes humör. Det märks på de andra hundarna vem det är som bestämmer här hemma nu i alla fall.

Kommentarer(1)