I dag var jag på eftersökskurs med Ikaroz. Vi träffades kl 09.00 för att lägga spåren. Ikaroz var den enda blandrasen i gänget som bestod av bla en tax och en Bayersk Viltspårhund.

När jag släpte ut Ikaroz ur bilen syntes det direkt på honom att han viste vad som var på gång, husse har ju inte på sig eftersöksväskan utan anledning.
Väl vid startpunkten satte jag Ikaroz och beordrade honom att stanna medan jag gick fram och gjorde en simulerad skottplatsundersökning.  På med sele och spårlina, ett kort kommando “sök”, och sen var det bara att hänga med. Det gick fort fram till “skottplatsen” men sen gick Ikaroz in i “search-mode” och började lugnt och systematiskt följa spåret.
Vid första vinkeln, där spåret har ett avbrott på 5-10 meter, stannade Ikaroz, tog en liten sväng runt, hittade spåret omgående och fortsatte som på räls. Jag hörde kursledaren bakom mig tala med en av de andra deltagarna och hörde honom säga “Så här ska det se ut. Perfekt takt, lugnt och metodiskt.”. Resten av spåret gick precis lika bra, samma lugna takt och inga avbrott. När vi kom fram till slutet av spåret och Ikaroz hittade klöven, tittade han upp på mig som att han ville säga: “men husse, du kan väl inte mena att detta var allt?”.

Det bör ju tilläggas att ingen av de andra hundarna var ens i närheten av Ikaroz klass när de spårade. Det berode nog till stor del på att det var väldigt mycket viltstörningar i området. Det fullkomligt kryllade av älg och rådjur. Hur som helst så kändes det väldigt bra att se hur mycket Ikaroz har utvecklats sen sist. Nu är han till hundra procent redo för älgjakten som börjar på måndag.

Jag kommer förmodligen inte att skriva särskillt mycket under nästa vecka, men det beror ju även på huruvida diana ler mot mig eller inte. Skitjakt på er!

Kommentarer(2)

Tiden går fort och det här med att sitta vid datorn blir ju inte alltid av så nu får ni återigen ett långt inlägg.
Vi kan väl börja med bockjakten förra helgen nere i Dalarna. Jag kom ner till Masen på fredagen och tillsammans åkte vi direkt ut till markerna för att rekognosera.

Markerna var ovanligt tomma på vilt, vi såg endast två bockar, men det skulle väl räcka till tänkte vi, vi är ju bara två personer.
Klockan 04.00 var vi på väg mot första platsen vi sett bock på kvällen innan, men tydligen var vi sent ute då det redan stod en bil parkerad där. Lite sura över detta åkte vi vidare till nästa plats. Jag släppte av Masen vid dennes pass och fortsatte sedan till ängen jag tänkt passa på.

Jag hade inte hunnit mer än kommit på plats innan jag hör ett skott eka i fjärran. Snabbt upp med mobilen för att kontrollera huruvida Masen haft tur eller inte. Det hade han inte haft, men det hade, visade det sig senare, den person som “tagit” vårat första pass haft.
Trots att jag inte sovit mer än totalt sex timmar under hela helgen lyckades jag inte ens se ett enda rådjur. Detta var nog den sämsta bockpremiären någonsin.

Resan ner blev betydligt bättre för frun som ställde ut sin hund i Rättvik under söndagen. Resultatet blev en 1:a, HP, BIR samt BIG reserv. Detta kan ni läsa mer om i hennes blogg Aphraels Blogg.

Måndagen fördrevs med att åka runt på bilfirmorna i Dalarna och leta efter en passande bil. Jag hade nämligen vid det här laget tröttnat ordentligt på min V70. I Borlänge hittade jag en lämplig bil och efter lite kohandlande med säljaren var jag nu stolt ägare till en svart Pajero Sport. Äntligen en riktig bil! Hög markfrigång och 4-hjulsdrift samt ordentligt med utrymme för hundar och utrustning.

Nu i helgen har jag varit ute på björnjakt. Tyvärr är ju Zacke lite för ung för att jaga björn än så länge så han fick stanna i bilen. Första dagen gick utan att hundarna fick upp någon nalle. Grannlaget däremot lyckades skjuta en liten hane redag på morgonen. Lördagen var lite mer intressant då man plötsligt får höra i radion: björnkontakt, pass på!. Då steg pulsen en hel del kan jag lova. Dessvärre vände björnen ett par hundra meter från mig och fortsatte åt fel håll och försvann ut från vårat område. Nåja, nästa år går jag med Zacke och då ska dom få.

Söndagen var vigd åt hundutställning. Nu var det dags för Zacke att trava runt i ringen. Jag hade inga större förhoppningar den här gången med tanke på att jag trots ganska mycket träning fortfarande inte lyckats få Zacke att trava som han ska. Gissa om jag blev förvånad när han i ringen rör sig utan anmärkningar och får omdömmet: rör sig med utmärkta rörelser. Det hela slutade med en 1:a, HP och en andra plats i konkuransen. Då hade Zacke en mycket nöjd och stolt husse kan jag säga.

Kommentarer(3)

I helgen var jag nere i dalarna och besökte Siljan Game Fair. Huvudsyftet med resan var dock inte själva mässan utan älghundsutställningen som hölls i anslutning till mässan.

Zacke skulle ställas och bedömas ungefär klockan tio så jag var på plats en timme innan, lagom för att få se Masen och hans hund Blackereds Rex gå upp i ringen. Rex skötte sig mycket bra tyckte jag men dommaren var ganska hård och det hela slutade med ett andra pris för honom.

Snart var det dags för mig och Zacke att gå upp i ringen tillsammans med 7 andra jämthundshanar och dess ägare. Den första svängen var som vanligt ganska snabbt överstökad och sen var det bara till att vänta på den enskilda bedömningen, något som oftast tar bra lång tid.
När det väl blev vår tur att gå upp själva i ringen hade Zacke sedan länge hunnit bli less på att sitta still och var yster som en ung hingst på vårbete. Han hade väldiga problem med att springa fint bredvid mig vilket förmodligen till största del var mitt fel eftersom jag inte tränat honom så mycket på det. Detta gjorde i alla fall tillslut att Zacke fick ett andra pris. Tror nästan att han hade kunnat få ett första pris om jag bara hade fått honom att trava fint.

Efter utställningen gick vi runt och tittade på mässan. Här fanns en hel del intressanta saker kan jag lova, men plånboken var ganska mager så det fick räcka med en vildsvinskebabb.

En annan rolig sak var att det fanns möjlighet att testa hunden på björn på mässan. Ett område hade hängnats in och där inne huserade en radiostyrd björn som hundarna skulle konfronteras med.
Jag hade inte tänkt att släppa Zacke mot någon björn förrän tidigast nästa sommar, men när jag såg hur han reagerade när vi stod och tittade på björnen som åkte omkring i hägnet bestämde jag mig för att han skulle få chansen redan nu.

Jag hann knappt få av kopplet på Zacke innan han började skälla mot björnen. Hela hunden var spänd som en fiolsträng och de tunga kraftiga skallen ekade över området. Den som styrde björnen kom fram till mig och frågade om hunden ställt många björnar och fick till svar: nej, det här är första gången han ser något liknande. Förvånad frågar björnoperatören: jaha, men han är väl ett par år gammal va?. Nja, svarar jag, han fyllde ett år förra månaden.
De som hade hand om björntestet var alla mycket imponerade av Zacke och hans kraftfulla skall. Behöver jag säga att Zacke då hade en mycket stolt husse? En liten rolig sak var att mitt under testet springer Zacke i väg en bit, sätter sig ner och tar en toalettpause mitt i allt i hopa för att sen springa tillbaka mot björnen och fortsätta skälla.

Om det är någon som är intresserad så kan ni se en film på hela testet på den här länken. Den är dock ganska stor (129mb) så jag rekommenderar att ni först sparar ner filen innan ni tittar på den.

I morgon åker jag ner till dalarna igen. Jag och Masen ska ut på bockjakt under helgen. Förhoppningsvis kommer det upp lite bilder på en lyckad helg här när jag kommer tillbaka.

Kommentarer(3)

Nåja, kanske inte exakt som titeln säger men detta inlägg kommer att handla om en del av ovanstående i alla fall. Det var ju ett tag sen det blev något skrivet här och den största anledningen till detta är väl dels att jag har mina två barn här i ett par veckor samt att jaktsäsongen nu har börjat.

Vad har jag/vi sysslat med under den här tiden då? Dagen efter att ungarna kommit hit åkte vi för att besöka Fäviken Game Fair, vilken förövrigt i år kunde stoltsera med ett publik rekord på över 30 000 besökare. Något som jag sett fram emot var att få provskjuta de grovkalibriga vapen de hade där, men när vi väl kom fram till skjutbanorna var där så extremt mycket folk att vi inte ens tog oss fram för att anmäla oss. De flesta som stod där var enbart där för att titta och skulle inte skjuta själva. Mycket dålig still att blockera för oss som faktiskt var beredda att betala för att få skjuta. På väggen utanför hade man satt upp en vapenkoffert där man skrivit hur mycket det kostade att skjuta de olika vapnen. Man hade även skjutit med vapnen på kofferten för att visa skillnaden mellan de olika kalibrarna. Detta fick nog en del av de intresserade att ångra sig och gå därifrån då priserna var ganska höga. Dessutom var en del av kulhålen väldigt imponerande, bla .585 Nyati.
Dagarna har sedan dess fördrivits bla med fiske, kontroll av mink och räv fällor, träning av hundarna samt naturligtvis en massa mystid. Det vill säga ungefär allt annat än att sitta inne vid datorn.

Var ut med Zacke i skogen härom dagen och testade den nya gps pejlen jag köpt. När vi gick efter en myrkant fick Zacke vind av något och drog i väg som en avlöning över ett hygge och in i en tätning på andra sidan. Strax därefter kom de första grova skallen, han hade hittat älg! Ett par skall och sen kom han springande tillbaka till mig. Sprängfylld av stolthet berömde jag hunden och skickade in honom i tätningen igen. Full fart in och började skalla återigen. Dessvärre gick det loss bara efter en minut och jag hörde älgen/älgarna braka iväg genom skogen i full fart. Zacke hängde på i ungefär 150-200 meter innan han avbröt och kom tillbaka till mig. Jag kan lova att det då var en husse som var extremt stolt över sin lilla pälsboll.

På jaktfronten har det väl inte gått så överdrivet bra. Har endast skjutit några fåglar sen sist. Minkarna lyser med sin frånvaro i fällorna och likadant med rävarna. Har dock placerat ut ytterligare två minkfällor för att få ett större täckningsområde kring sjön.
Det är ju inte som så att det på något sätt är lite räv, det är bara det att dom är svåra att få tag på. Har sett 3-4 stycken nu bara de senaste dagarna, senast i går kväll då det stod en liten valp och åt på fisken jag slängt ut åt fåglarna här ute på åkern. Dessvärre hann den undan medan jag sprang in efter bössan.

I kväll åker jag neröver landet till Rättvik för att gå på Siljan Game Fair under helgen. Nordens största älghundsmässa anordnas i samband med mässan och naturligtvis ska Zacke ställas där. Förhoppningsvis tycker dommarna att han är tillräckligt fin den här gången. Förra utställningen gick inte så bra och Zacke fick endast en 3:a då, mycket på grund av att han är lite sen i växten skulle jag tro.

Kommentarer(1)