Jag och Konsult’n skulle slänga ihop lite middag igår men hade inte riktigt orken att göra något seriöst. Ute i frysen ligger dock lite mer än en halv älg så det var bara att plocka en valfri påse och slänga på spisen.

Resultatet ser ni på bilden nedan, ett kilo vitlöksspäckad älgstek med tillhörande grönsaker samt dijon senap. Redig mat för en redig karl helt enkelt.

Kommentarer(2)

I helgen var man återigen nere i dalarna. Frun skulle ner och ställa ut Aphrael och själv skulle jag inte alls följa med var det först tänkt. Mitt i veckan ringde dock svärfar och frågade om jag inte ville komma ner till helgen och vara med på björnjakt. Först tänkte jag att jag skulle hoppa över det, men när han sen berättar att Rasmus Bodström skulle komma med sina hundar kunde jag bara inte låta bli. Rasmus har ju blivit lite av en kändis nu med sina framgångar på björnjakten de senaste åren.

Inte nog med att jag skulle få vara med på detta utan svärfar frågar även om inte jag skulle ta med mig Masen också. Jag behövde inte fråga Masen två gånger om vi säger så.

På söndag morgon var det dags och vi placerade ut oss efter en avlägsen grusväg utanför Linghed. Svärfar visade var jag skulle hålla mig och åkte sedan ett par hundra meter längre upp efter vägen för att själv ställa sig på pass.

Jag parkerade bilen, plockade ur mina saker och ställde mig cirka 50 meter längre bort. Lägger ner ryggsäcken, knäpper igång radion och laddar bössan samt gör ett par provanläggningar mot de platser jag kan tänka mig att björnen skulle komma. Hinner stå där i kanske 2-3 minuter innan jag hoppar högt av en kraftig smäll en bit ovanför mig, svärfar har skjutit på något, men vad? Rasmus har ju inte ens hunnit släppa hundarna.

Pulsen ökar och uppmärksamheten är fäst på det slyiga området ovanför mig när jag hör följande på radion: “Vi har en påskjuten björn här, den sprang neröver vägen och in mot berget. Var beredda!”. Efter några väldigt påfrestande minuter kommer Rasmus åkande uppöver vägen för att påbörja ett eftersök. Kort därefter kommer beskedet att björnen ligger död endast 30-40 meter från skottplatsen. Det blev en yngre björn på 60 kilo.

Eftersom vi viste att det fanns ytterligare en björn i området beslutade Rasmus att vi skulle göra ett släpp till och försöka få tag på den björnen också. Vi intog samma pass som tidigare och hundarna släpptes. Ganska snart tog en av hundarna upp något och drog iväg. Ingen hann se vad hunden var efter men misstanken om att det var en björn kom ganska snabbt då jag fick se något som passerade över vägen och upp över berget i hög fart. Mitt intryck var något mörkt, ganska kompakt och snabbt. Vidarebefodrade detta till Rasmus via radion och fick då svaret: “Ja men gå och se efter då”. Plötsligt hade man ganska hög puls igen kan jag lova.

Väl framme vid platsen jag tror djuret gick över hittar jag ingenting som tyder på att det skulle ha varit något annat än en björn. Dessvärre får inte hunden tag på djuret igen utan resten av dagen flyter på utan mer björnkontakt.

Grannlaget lyckades förövrigt även de skjuta en björn. Detta hände ungefär 20-30 minuter efter att “våran” björn fällts. Grannlagets björn var en äldre hona på cirka 160 kilo.

Hur som helst så var dagen mer än lyckad. Svärfar fick skjuta sin första björn och vi fick jaga med Rasmus. Det enda jag kan tänka mig kan räknas som minuspoäng för den här dagen var väl att jag fått konstiga ideér om att skaffa mig en riktig björnhund.

Kommentarer(2)