När jag gick igenom åtelfrysen i dag märkte jag att det fortfarande låg nio stycken fåglar där som jag inte rapporterat in till Jaktjournalens rovdjurskampanj. Bara att knalla in efter kameran och be Konsult’n komma och plåta. När fotosessionen var klar fanns det ju ingen anledning till att stoppa tillbaka alla fåglarna i frysen, istället bar det av upp till åteln med dem direkt.

Som ni mins från förra inlägget såg åteln ut som ett blodigt slagfält häromdan, så gissa om jag blev förvånad när jag kommer fram och ser att åtelplatsen är i stort sätt rensopad. Kan ha nått att göra med de oändliga skvadroner korp jag sett flyga upp mot åteln i ett par dagar nu. Tycker personligen det helt klart är dags att återinföra jakt på korp i Sverige.

När fåglarna grävts ner på åteln och jag börjar närma mig gården ser jag ett par skator som flyger runt i närheten av min nybyggda fågelfälla. De verkar ha upptäckt att det finns mat att hämta här så nu dröjer det nog inte länge innan fällan fångat sin första fågel.

Kommentarer(3)

I förrgår fick jag ett erbjudande om att ta emot slaktavfall från byns jaktlag. Självklart tackade man ja, det blir ju mycket hundmat och åtel av sånt. Detta var ganska sent på kvällen så laget skulle lämna allt slaktavfall i en säck utanför slakteriet när de var klara så var det bara för mig att hämta upp säcken när jag hade tid.

Dagen efter (i går) gick jag upp till slakteriet för att hämta min säck och börja fixa med hundmat och åtel. När jag närmar mig slakteriet ser jag den gula säcken, reagerar på att den ser betydligt större ut än vanligt och inser snart att det är inte bara säcken som ligger där utan även större delen av benen från en fullvuxen älg. Bara att sätta igång och släpa då tänkte jag, lyfter säcken och bryter nästan ryggen i samma veva. Säcken var så fruktansvärt tung att jag fick dra den över åkrarna hem.

Väl hemma fick jag med mig Konsult’n och en skottkärra för att få hem resten av högen utanför slakteriet. När jag plockat ut en hel del fina bitar åt hundarna begav vi oss upp till åteln med vår last. Väl framme på åtelplatsen började jag gräva för att få ner de större delarna av älgen. Stanken som spred sig efter att jag satt spaden i backen går inte att beskriva. Jag är inte den som är kännslig med detta var nästan för mycket. Konsult’n retirerade snabbt en bra bit bort från platsen och höll sig sedan där, glatt ropande kommentarer som “går det bra för dig” osv.

Efter en bra stunds obehag var de större bitarna nedgrävda och resten utspridda runt åtelplatsen. Backar en bit för att beskåda mitt verk och inser att det ser verkligen otäckt ut. Åtelplatsen ser ut som någon slags medeltida offerplats, eller som en scen från någon splatterfilm. Nåja tänker jag, räven lär ju gilla det i alla fall.

Förutom att skapa en läskig åtelplats släpade vi även hem ett par kubik ved i går också. Min morbror var hemma här och drog hem ved åt mormor, så då passade jag på att fråga om han kände för att hjälpa mig att få hem veden jag har haft liggandes i samma veva.  Det var bara att åka iväg och börja lasta. Vagnen rymde tre kubikmeter så det blev lite lyftandes innan det var dags att åka hem och lasta av. Två vändor hann vi med i alla fall innan morbror skulle åka hem. Nåja, jag har ju så jag klarar mig ett tag nu i alla fall. Ska väl till och kapa upp veden nästa helg. Den som känner sig manad kan ju få komma hit och hjälpa till. Alltid roligare om man är flera.

Jag hann även med att bygga klart min stora kråkfälla i går. Eller nästan i alla fall. De sista sakerna fixade jag till nu på eftermiddagen, men nu står den betad och klar. Ska bli kul att kontrollera den i morgon när jag kommer hem från älgjakten.

Kommentarer(1)

Jag har aldrig riktigt gillat oktoberjakten på bäver, men lik f*rbannat har man suttit där och frusit r*ven av sig varje höst. Hur som helst tog jag och Konsult’n en sväng upp till bäverån nu i kväll. Vi smög oss sakta nedströms ån mot hyddan där vi hade tänkt att posta. Sätter oss ned mot en tall och väntar.

Efter endast 10-15 minuter ser jag en svag krusning i vattnet bredvid hyddan. Lägger upp bössan mot axeln och letar efter bävern i kikarsiktet. Det jag ser är något som ser väldigt mycket ut som en bäver, men det måste väl vara en stock tänker jag. Har aldrig sett en bäver som legat så rakt och stilla i vattnet. Sitter och tittar på föremålet i nästan en minut utan att se minsta rörelse. Till slut sänker jag bössan och stirrar mot föremålet i det snabbt tilltagande mörkret. Får för mig att det måste nog vara en bäver, tyckte nog att jag såg ytterligare krusningar i vattnet vid föremålet nu, så jag slänger upp bössan igen och tar en titt till.

Nu ser jag att det verkligen är en bäver och inte en stock då den rör huvudet ett par cm. Däremot är inte läget det bästa då bävern har visst skydd av ett par mindre grenar och mörkret är nu nästintill ogenomträngligt, så jag avstår från skott och lyfter på hatten för bävern.

I detta läge glider bävern graciöst ner i det mörka vattnet och försvinner ljudlöst. Sitter kvar en stund i det sista ljuset och tänker för mig själv att jag kanske hade kunnat skjuta, men är man inte 110% säker så ska man låta bli. Det enda skott man aldrig behöver ångra är det man inte avlossat.

I morgon kväll blir det dock revansch, då blir vi tre skyttar längsmed ån.

Kommentarer(2)