I morse var jag ute med Bonne’n för att utfodra kronhjortarna i hägnet. Bonne’n är lite ofärdig nu efter ett mindre kirurgiskt ingrepp och var inte riktigt i stånd att hantera en ensilagebal.

När vi närmade oss hägnet med balen förstod hjortarna att det var mat på gång och började trängas intill grinden. Beväpnad med en hink kraftfoder fick jag bege mig in bland dem för att locka iväg flocken till foderplatsen för att sen kunna öppna grinden så att Bonne’n kunde köra in traktorn och balen.

Hälften av hjortarna i hägnet är lite halvtama och det var dessa som nu trängdes kring mig för att komma åt kraftfodret i hinken. Helt tama är de ju förstås inte utan de höll sig på ungefär 1-2 meters avstånd. Det är dock ganska nära i alla fall när man är omgiven av ett 10-tal djur.

När väl kraftfodret var utspritt var det inga problem att öppna grinden och placera ut balen. Hjortar är bra fina djur. Nästan så man blir lite sugen på att skaffa sig några stycken själv.

Kommentarer(2)

Solen sken så fint idag och snön hade sjunkit i hop så pass att det var läge att dra till skogs med hundarna. Finns egentligen inte så mycket mer att säga, alla som varit ute en sådan här dag vet precis hur underbart det kan vara. Satt faktiskt och solade och drack kaffe ett bra tag medan Ikaroz gjorde sitt bästa för att häva ihjäl Zacke.

Kände att nu är nog faktiskt våren på väg. Sitter bara och väntar på att isarna i alla små åar häromkring ska gå så bävern tittar upp, behöver lite nya bäverlår nu.

Kommentarer(1)

Bonne’n slaktade ett par djur i går och allt “rens” hamnade naturligtvis på åteln. Tänkte att detta enorma berg av godsaker skulle naturligtvis dra till sig traktens alla rävar direkt och bokade gluggen för natten.

Tänk så fel man kan ha i bland. När jag kom ner till Bonne’n och gjorde mig klar för att smyga upp på gälln hörde jag en räv skälla en bit ner mot sjön. Detta var det enda som hände denna natt. Förmodligen hade det varit för mycket rörelse kring åteln under dagen för att mickel skulle våga sig fram så snart och brunstperioden gör nog sitt till den också. Tror inte hanrävarna är så toksugna på mat just nu.

Trots en händelselös natt är jag helt nöjd. Det är något speciellt med att sitta där i mörkret, lyssna på djurens rörelser nere i ladugården och stirra ut i natten i väntan på mickel. Man har gott om tid att fundera och bara vara helt enkelt, något som jag är i stort behov av just nu. Ni som inte prövat på att vaka räv, se till att ni får chansen att sitta en natt vid gluggen. Det kan i början verka långtråkigt och jobbigt, men snart glider man in i ett sorts halvvaket tillstånd där alla intryck förstärks mångfallt och klockan bara rinner i väg.

Har man tur får man även se hur mickel kommer “glidande” över snön mot åteln. Det är verkligen något speciellt med att få se en fullpälsad vinterräv i månsken kan jag lova. Fast i de flesta fallen brukar man lyckas titta åt ett annat håll när mickel kommer och upptäcker honom ståendes på åteln.

Funderar nästan på att ta ett pass i natt med fast man börjar bli lite sliten. Ska ringa Bonne’n först och höra om det har varit någon aktivitet på åteln under morgontimmarna innan jag bestämmer mig.

Kommentarer(0)

Ja, vad ska man säga? Uffe är mannen med stort “M”..

Kommentarer(1)

Natten mot i dag tillbringades nere vid Bonne’ns åtel. Det hela började i går kväll när jag får ett mms från Bonne’n med en bild på en död räv och texten: “Jag fick lov att skjuta mig en räv “. Rävtiken hade helt sonika kommit knallades rakt över gården och fortsatt bort mot åteln. Bonne’n som jobbade på sitt nya badrum såg räven genom fönstret och smög ut efter med “sex-ån-halvan” i högsta hugg. Tydligen lyckades han smyga sig upp på gälln och fram till fönstret vi använder som glugg, för strax därefter låg tiken död på åteln.

Eftersom jag tidigare under dagen sett ett antal färska rävspår som gick ner mot åteln sporrade denna händelse mig att ta ett nattpass vid gluggen.

Efter att ha suttit ett par timmar hör jag ett skällande i fjärran. Jag drar upp volymen på mina ComTacs och försöker lokalisera varifrån skallet kommit. Ett par minuter senare hörs skällandet igen, denna gång mycket närmare. Strax därefter lösgör sig en mörk skugga från skogsbrynet och rör sig mot åteln. Dessvärre kommer räven inte tillräckligt nära för att jag ska kunna avlossa ett säkert skott utan håller sig runt 150 meter bort. Efter ett tag fortsätter räven ner mot sjön på sin jakt efter tikar och min puls sjunker tillbaka till normal nivå igen.

Det var nära den här gången, men nära skjuter ju ingen räv. Next time Mickel, next time..

Kommentarer(3)

Tömde åtelfrysen i dag.. Det blev ungefär 10-12 kg blandat godis i en stor säck som jag sedan släpade ner till Bonne’ns åtel eftersom min egen nyligen drabbats av en ganska vanlig norrländsk åkomma kallad kallhygge.

Hur som helst så fördelade jag innehållet i min säck så jämt och fint jag kunde över området för att få så bra skottchanser som möjligt på mickel när han väl dyker upp. Jag och Bonne’n har varit nära många gånger nu på de rävar som smyger runt vid åteln, men vi har oftast kommit dit precis innan eller efter mickels besök.

I natt blir det vak och jag tycker verkligen att det är dags att få ett bra läge nu. Allt annat har ju gått käpprätt åt h-vete för mig den sista tiden så chansen att något går som man planerat borde ju vara rätt hög nu, hoppas jag i alla fall.

Kommentarer(0)