I kväll var det dags att åter smyga upp till tjärn för att försöka sig på “storråttan”. Den här gången var jag ute lite tidigare än sist för att försöka passa på bävern vid hyddan. När jag kom upp till tjärn så vände vinden igen till min nackdel, men eftersom det gick hyfsat sist så brydde jag mig inte om det så mycket utan smög bort och satte mig en bit från den nybyggda hyddan.

När jag suttit en stund tog jag fram kikaren och började spana på ett par tranor som spatserade på andra sidan tjärnen. Detta tog i runda slängar 15-20 sek. När jag sänker kikaren så ser jag en bäver 10 meter framför mig i vattnet, simmande sakta med en pinne i munnen. Var bävern kom i från har jag ingen som helst aning om, den bara var där helt plötsligt.

Nu är situationen samma som härom dagen, bävern ligger lågt i vattnet och jag kan inte skjuta. Sitter och betraktar bävern en stund när den tuggar lite på sin pinne och simmar runt i små cirklar. Tillslut lämnar den pinnen i vattnet och börjar simma mot en bit fast mark framför mig. Genast har jag bössan osäkrad och hårkorset ligger i bogen på bävern.. Men tro inte att f-nskapet går upp på den lilla ön, nej då, en meter ifrån ön vänder den sakta och simmar ut mot mitten på tjärnen för att sen dyka och försvinna. Såg inte till bävern överhuvudtaget på de 45 minuter jag satt kvar efter detta.

Det som är lite roligt i allt det här är att jag tror den här bävern är en gravid hona. Jag fick det intrycket när jag såg den simma runt och framför allt när den dök. Jag har bestämt mig att låta den här bävern vara i fred nu så kanske med lite tur man får en jaktbar stationär stam på marken framöver.

Får fixa mina bäverlår på annat håll, tur man har lite vatten att välja på.

Kommentarer(1)

Äntligen är det vår här på riktigt! Hur vet man då när det är vår? Jo, det är när isarna släpper sitt grepp om åar och insjöar här omkring och man kan smyga runt i gryning/skymning med bössan i högsta hugg på jakt efter bäver.

Fick i går höra av en här i byn att det tydligen skulle varit bävergnag uppe vid tjärnen. Konstigt tänkte jag, där har det ju inte varit någon bäver sen jag sköt bort den sista för ungefär 4 år sen? Nåja, eftersom tjärnen bara ligger nån kilometer upp i skogen så var det ju en enkel sak att ta med sig bössan och smyga en sväng på kvällen.

Kommer upp till tjärnen runt 19.30 och börjar smyga bort mot platsen där bävergnagen skulle observerats. I samma stund som jag ser de färska gnagen (och de nyfällda träden) tvärvänder vinden och blåser nu helt plötsligt mig i nacken i stället. Jaha, det var det det tänkte jag och hängde bössan över axeln. Nu kan man ju gå runt och spana lite i alla fall till nästa gång hinner jag precis tänka när jag ser något i ögonvrån som får mig att stelna till. Sakta vrider jag huvudet åt höger, och tro på f-n, ligger det inte en stor bäver och stirrar på mig bara någon meter bort i vattnet!

I det här läget skjuter man helt enkelt inte. En bäver som ligger i vatten erbjuder sådan liten träffyta att minsta lilla fel resulterar i en skadeskjutning, och eftersök under vatten är ju inte det lättaste. I stället plockar jag fram kameran och filmar “storråttan”. Jag hade tänkt filma och närma mig tills dess att bävern dök, men batteriet gav upp innan dess tyvärr. Bävern låg kvar och tittade på mig ungefär en minut till efter det att kameran dog.

Nu vet jag i alla fall att jag har början till en bäverstam på min mark igen. Den här gången kanske man ska ta vara lite mer på den och inte lyssna på grannen som är så himla rädd om sina träd. Så länge de inte dämmer upp eller ställer till med allt för mycket skador på min mark så kommer jag nog att skona ett par av dem. Men å andra sidan så är ju rökt bäverlår så otroligt gott!

Kommentarer(1)