I morse var jag ute med Bonne’n för att utfodra kronhjortarna i hägnet. Bonne’n är lite ofärdig nu efter ett mindre kirurgiskt ingrepp och var inte riktigt i stånd att hantera en ensilagebal.

När vi närmade oss hägnet med balen förstod hjortarna att det var mat på gång och började trängas intill grinden. Beväpnad med en hink kraftfoder fick jag bege mig in bland dem för att locka iväg flocken till foderplatsen för att sen kunna öppna grinden så att Bonne’n kunde köra in traktorn och balen.

Hälften av hjortarna i hägnet är lite halvtama och det var dessa som nu trängdes kring mig för att komma åt kraftfodret i hinken. Helt tama är de ju förstås inte utan de höll sig på ungefär 1-2 meters avstånd. Det är dock ganska nära i alla fall när man är omgiven av ett 10-tal djur.

När väl kraftfodret var utspritt var det inga problem att öppna grinden och placera ut balen. Hjortar är bra fina djur. Nästan så man blir lite sugen på att skaffa sig några stycken själv.