Äntligen är det vår här på riktigt! Hur vet man då när det är vår? Jo, det är när isarna släpper sitt grepp om åar och insjöar här omkring och man kan smyga runt i gryning/skymning med bössan i högsta hugg på jakt efter bäver.

Fick i går höra av en här i byn att det tydligen skulle varit bävergnag uppe vid tjärnen. Konstigt tänkte jag, där har det ju inte varit någon bäver sen jag sköt bort den sista för ungefär 4 år sen? Nåja, eftersom tjärnen bara ligger nån kilometer upp i skogen så var det ju en enkel sak att ta med sig bössan och smyga en sväng på kvällen.

Kommer upp till tjärnen runt 19.30 och börjar smyga bort mot platsen där bävergnagen skulle observerats. I samma stund som jag ser de färska gnagen (och de nyfällda träden) tvärvänder vinden och blåser nu helt plötsligt mig i nacken i stället. Jaha, det var det det tänkte jag och hängde bössan över axeln. Nu kan man ju gå runt och spana lite i alla fall till nästa gång hinner jag precis tänka när jag ser något i ögonvrån som får mig att stelna till. Sakta vrider jag huvudet åt höger, och tro på f-n, ligger det inte en stor bäver och stirrar på mig bara någon meter bort i vattnet!

I det här läget skjuter man helt enkelt inte. En bäver som ligger i vatten erbjuder sådan liten träffyta att minsta lilla fel resulterar i en skadeskjutning, och eftersök under vatten är ju inte det lättaste. I stället plockar jag fram kameran och filmar “storråttan”. Jag hade tänkt filma och närma mig tills dess att bävern dök, men batteriet gav upp innan dess tyvärr. Bävern låg kvar och tittade på mig ungefär en minut till efter det att kameran dog.

Nu vet jag i alla fall att jag har början till en bäverstam på min mark igen. Den här gången kanske man ska ta vara lite mer på den och inte lyssna på grannen som är så himla rädd om sina träd. Så länge de inte dämmer upp eller ställer till med allt för mycket skador på min mark så kommer jag nog att skona ett par av dem. Men å andra sidan så är ju rökt bäverlår så otroligt gott!