Äntligen är det vår här på riktigt! Hur vet man då när det är vår? Jo, det är när isarna släpper sitt grepp om åar och insjöar här omkring och man kan smyga runt i gryning/skymning med bössan i högsta hugg på jakt efter bäver.

Fick i går höra av en här i byn att det tydligen skulle varit bävergnag uppe vid tjärnen. Konstigt tänkte jag, där har det ju inte varit någon bäver sen jag sköt bort den sista för ungefär 4 år sen? Nåja, eftersom tjärnen bara ligger nån kilometer upp i skogen så var det ju en enkel sak att ta med sig bössan och smyga en sväng på kvällen.

Kommer upp till tjärnen runt 19.30 och börjar smyga bort mot platsen där bävergnagen skulle observerats. I samma stund som jag ser de färska gnagen (och de nyfällda träden) tvärvänder vinden och blåser nu helt plötsligt mig i nacken i stället. Jaha, det var det det tänkte jag och hängde bössan över axeln. Nu kan man ju gå runt och spana lite i alla fall till nästa gång hinner jag precis tänka när jag ser något i ögonvrån som får mig att stelna till. Sakta vrider jag huvudet åt höger, och tro på f-n, ligger det inte en stor bäver och stirrar på mig bara någon meter bort i vattnet!

I det här läget skjuter man helt enkelt inte. En bäver som ligger i vatten erbjuder sådan liten träffyta att minsta lilla fel resulterar i en skadeskjutning, och eftersök under vatten är ju inte det lättaste. I stället plockar jag fram kameran och filmar “storråttan”. Jag hade tänkt filma och närma mig tills dess att bävern dök, men batteriet gav upp innan dess tyvärr. Bävern låg kvar och tittade på mig ungefär en minut till efter det att kameran dog.

Nu vet jag i alla fall att jag har början till en bäverstam på min mark igen. Den här gången kanske man ska ta vara lite mer på den och inte lyssna på grannen som är så himla rädd om sina träd. Så länge de inte dämmer upp eller ställer till med allt för mycket skador på min mark så kommer jag nog att skona ett par av dem. Men å andra sidan så är ju rökt bäverlår så otroligt gott!

Kommentarer(1)

I morse var jag ute med Bonne’n för att utfodra kronhjortarna i hägnet. Bonne’n är lite ofärdig nu efter ett mindre kirurgiskt ingrepp och var inte riktigt i stånd att hantera en ensilagebal.

När vi närmade oss hägnet med balen förstod hjortarna att det var mat på gång och började trängas intill grinden. Beväpnad med en hink kraftfoder fick jag bege mig in bland dem för att locka iväg flocken till foderplatsen för att sen kunna öppna grinden så att Bonne’n kunde köra in traktorn och balen.

Hälften av hjortarna i hägnet är lite halvtama och det var dessa som nu trängdes kring mig för att komma åt kraftfodret i hinken. Helt tama är de ju förstås inte utan de höll sig på ungefär 1-2 meters avstånd. Det är dock ganska nära i alla fall när man är omgiven av ett 10-tal djur.

När väl kraftfodret var utspritt var det inga problem att öppna grinden och placera ut balen. Hjortar är bra fina djur. Nästan så man blir lite sugen på att skaffa sig några stycken själv.

Kommentarer(2)

Solen sken så fint idag och snön hade sjunkit i hop så pass att det var läge att dra till skogs med hundarna. Finns egentligen inte så mycket mer att säga, alla som varit ute en sådan här dag vet precis hur underbart det kan vara. Satt faktiskt och solade och drack kaffe ett bra tag medan Ikaroz gjorde sitt bästa för att häva ihjäl Zacke.

Kände att nu är nog faktiskt våren på väg. Sitter bara och väntar på att isarna i alla små åar häromkring ska gå så bävern tittar upp, behöver lite nya bäverlår nu.

Kommentarer(1)

Bonne’n slaktade ett par djur i går och allt “rens” hamnade naturligtvis på åteln. Tänkte att detta enorma berg av godsaker skulle naturligtvis dra till sig traktens alla rävar direkt och bokade gluggen för natten.

Tänk så fel man kan ha i bland. När jag kom ner till Bonne’n och gjorde mig klar för att smyga upp på gälln hörde jag en räv skälla en bit ner mot sjön. Detta var det enda som hände denna natt. Förmodligen hade det varit för mycket rörelse kring åteln under dagen för att mickel skulle våga sig fram så snart och brunstperioden gör nog sitt till den också. Tror inte hanrävarna är så toksugna på mat just nu.

Trots en händelselös natt är jag helt nöjd. Det är något speciellt med att sitta där i mörkret, lyssna på djurens rörelser nere i ladugården och stirra ut i natten i väntan på mickel. Man har gott om tid att fundera och bara vara helt enkelt, något som jag är i stort behov av just nu. Ni som inte prövat på att vaka räv, se till att ni får chansen att sitta en natt vid gluggen. Det kan i början verka långtråkigt och jobbigt, men snart glider man in i ett sorts halvvaket tillstånd där alla intryck förstärks mångfallt och klockan bara rinner i väg.

Har man tur får man även se hur mickel kommer “glidande” över snön mot åteln. Det är verkligen något speciellt med att få se en fullpälsad vinterräv i månsken kan jag lova. Fast i de flesta fallen brukar man lyckas titta åt ett annat håll när mickel kommer och upptäcker honom ståendes på åteln.

Funderar nästan på att ta ett pass i natt med fast man börjar bli lite sliten. Ska ringa Bonne’n först och höra om det har varit någon aktivitet på åteln under morgontimmarna innan jag bestämmer mig.

Kommentarer(0)

Ja, vad ska man säga? Uffe är mannen med stort “M”..

Kommentarer(1)

Natten mot i dag tillbringades nere vid Bonne’ns åtel. Det hela började i går kväll när jag får ett mms från Bonne’n med en bild på en död räv och texten: “Jag fick lov att skjuta mig en räv “. Rävtiken hade helt sonika kommit knallades rakt över gården och fortsatt bort mot åteln. Bonne’n som jobbade på sitt nya badrum såg räven genom fönstret och smög ut efter med “sex-ån-halvan” i högsta hugg. Tydligen lyckades han smyga sig upp på gälln och fram till fönstret vi använder som glugg, för strax därefter låg tiken död på åteln.

Eftersom jag tidigare under dagen sett ett antal färska rävspår som gick ner mot åteln sporrade denna händelse mig att ta ett nattpass vid gluggen.

Efter att ha suttit ett par timmar hör jag ett skällande i fjärran. Jag drar upp volymen på mina ComTacs och försöker lokalisera varifrån skallet kommit. Ett par minuter senare hörs skällandet igen, denna gång mycket närmare. Strax därefter lösgör sig en mörk skugga från skogsbrynet och rör sig mot åteln. Dessvärre kommer räven inte tillräckligt nära för att jag ska kunna avlossa ett säkert skott utan håller sig runt 150 meter bort. Efter ett tag fortsätter räven ner mot sjön på sin jakt efter tikar och min puls sjunker tillbaka till normal nivå igen.

Det var nära den här gången, men nära skjuter ju ingen räv. Next time Mickel, next time..

Kommentarer(3)

Tömde åtelfrysen i dag.. Det blev ungefär 10-12 kg blandat godis i en stor säck som jag sedan släpade ner till Bonne’ns åtel eftersom min egen nyligen drabbats av en ganska vanlig norrländsk åkomma kallad kallhygge.

Hur som helst så fördelade jag innehållet i min säck så jämt och fint jag kunde över området för att få så bra skottchanser som möjligt på mickel när han väl dyker upp. Jag och Bonne’n har varit nära många gånger nu på de rävar som smyger runt vid åteln, men vi har oftast kommit dit precis innan eller efter mickels besök.

I natt blir det vak och jag tycker verkligen att det är dags att få ett bra läge nu. Allt annat har ju gått käpprätt åt h-vete för mig den sista tiden så chansen att något går som man planerat borde ju vara rätt hög nu, hoppas jag i alla fall.

Kommentarer(0)

Skulle in med Zacke och få hans klor klippta i dag.. Det är nämligen så att den där lilla pälsbollen har någon form av allvarlig fobi för att klippa klorna så jag har slutat försöka själv för ett bra tag sen.. Sista gången jag försökte själv bet han både mig och ex frun blodiga.. Visst skulle jag kunna klippa klorna på honom med våld om jag ville, men det skulle krävas både munkorg och minst en kille till som höll i hunden då och det är något jag inte vill utsätta Zacke för. Risken är att han skulle förlora all respekt för mig om jag gjorde detta och det är inte så bra då mitt och hundens samspel är otroligt viktigt i skogen.

Nåja. Jag hittade ett ställe i stan för några månader sen där de klippte klorna på hundar och gick dit med Zacke. Det var ett h-vetes liv där inne när de satte igång men till slut så lyckades de väl få ner klorna till en bra längd och allt var frid och fröjd. När jag klev in där i dag tittade de på mig och Zacke och frågade “har inte du varit här förut med den där hunden?”. Jo då, svarade jag och såg personalens ansiktsuttryck mörkna ordentligt. “Är han likadan som sist du var här?” undrade hon. Tja, svarade jag, det lär han vara. “Han ser ju ut att ha blivit ganska mycket större nu” sa hon då och gick iväg till en av sina kollegor.

Efter en stunds viskande kommer båda fram till mig och försöker i svävande ordalag förklara att de tror inte att de klarar av att klippa Zacke nu. Det kryper väl fram tillslut att de orkar inte hålla honom tillräckligt länge för att hinna klippa alla tassar och då vill de inte klippa alls. Jaha, tack för det då svarar jag, vad ska jag göra nu då? Får rådet att ta honom till veterinären och låta dem söva hunden för att sen kunna klippa klorna. Tackar för mig och åker upp till djursjukhuset. Får där prisuppgift på vad det skulle kosta och håller nästan på att tuppa av.. 300:- för själva klippningen och FRÅN 500:- för sövning! Ja tack så mycket, hur i hela h-vete ska man ha råd med det en gång i månaden???

Om det är någon som har det gott ställt kan ni ju donera en slant här genom att klicka på länken “Bjud mig på en kaffe” nedan.

Kommentarer(1)

Såg just en annons från dessa www.exclusiveshavings.se där dom hävdar följande: “Rakning med kniv, finns det något manligare?” Gick in på deras sida och skrattade högt när jag såg att det var rakknivar och tillbehör de sålde..

En RIKTIG man använder en riktig kniv! Är inte jaktkniven tillräckligt vass för att raka sig med så är den slö!

Kommentarer(0)

Nu var det ett tag sen jag skrev något här och jag tänkte nu försöka berätta en del av anledningen till detta.

Under de senaste månaderna har livet här i skogarna inte varit det bästa för undertecknad. Det har varit stora slitningar i äktenskapet och den ekonomiska situationen har varit under all kritik. Detta har i sin tur lett till att jag mått otroligt dåligt periodvis och knappt orkat kliva upp en del dagar.

I går flyttade frun ut och åkte hem till sina föräldrar så nu var den perioden av mitt liv över. Kanske kommer saker och ting att bli bättre här framöver, men just nu vill jag mest gå och gräva ner mig i en snödriva eller liknande. Jag vet att en riktig man inte gnäller över sånt här så i det här avseendet är jag nog en kärring.

Allt känns så jävla meningslöst nu och det värsta med allt är väl att jag fortfarande älskar henne av hela mitt hjärta trotts det hon gjort mot mig. Hon slet helt enkelt ut mitt hjärta och rev det i bitar. Det kommer att dröja väldigt länge innan jag litar på en kvinna igen.

I sådana här lägen vet jag att det är vanligt att man går och gör dumma saker som man kanske ångrar efteråt, men jag har seriösa funderingar på att skaffa mig en ny tatuering. Denna skall placeras i nacken och bestå av texten “…never again…”.

Det är även nu man får veta vilka personer som är ens riktiga vänner. Jag kan aldrig i ord förklara hur mycket det har betytt för mig att ni finns där för mig. Ett stort tack till Masen, Bonne’n, PJCE, Syster och Torsken.

Kommentarer(2)